Johan Widerberg är tillbaka
Från att ha varit en av Sveriges hetaste skådisar föll Johan Widerberg helt i glömska. Nu är han tillbaka med en stor roll som romantisk djurskötare i Helena Bergströms romantiska komedin "Så olika". Premiär på fredag.
Från att ha varit en av Sveriges hetaste skådisar föll Johan Widerberg helt i glömska.
Nu är han tillbaka med en stor roll i Helena Bergströms romantiska komedin "Så olika".
Tre rykten om Johan Widerberg:
1) Han har blivit en Greta Garbo som dragit sig undan filmbranschen och sitter som eremit i en stuga i Jämtland.
2) Han har lämnat landet och försöker slå sig fram i Hollywood.
3) Han har bytt jobb och blivit bartender.
Ett av ryktena är sant. Eller var sant.
- Under en period av mitt liv när jag inte fått en roll på jävligt länge lekte jag med tanken på att lämna branschen helt. Jag tänkte att efter två-tre år av tystnad kommer ingen igen.
- Då hade jag ett gammalt intresse av det som kallas cocktail art, alltså seriöst drinkblandande. Jag gick en utbildning och jobbade ett tag i Stockholm. Jag slutade för tre år sedan.
Orsaken till att Johan Widerberg, 35, blivit ryktenas man är att han från att ha varit en av våra mest lovande skådisar under lång tid helt försvann från branschen. Jul-tv-serien "Herr von Hancken" år 2000 var det sista större framträdandet.
Så vad hände, Johan Widerberg?
- Jag fick inga roller. Varför? Jag önskar att jag kunde svara på det. Jag har inte varit attraktiv helt enkelt, säger Johan Widerberg när han tar emot pressen inför vad som enklast kan beskrivas som en stor comeback.
I Helena Bergströms andra film som regissör, "Så olika" med premiär på fredag, spelar han en av de största birollerna, som romantisk djurskötare.
- Jag vet att ryktesfloran om mig har tagit märkliga proportioner. Folk har frågat Helena "Hur i all världen fick du Johan att ställa upp?" Hon svarar "Jag lyfte luren och frågade honom".
Widerbergs karriär flöt fint, säger han, tills han spelade Sidner i Göran Tunström-filmatiseringen "Juloratoriet" 1996.
- Där hände något märkligt. Kanske blev det så mycket efter "Lust och fägring stor" (1995) att folk blev trötta på mig. I "Juloratoriet" fick jag en pisksnärt av opinionen och blev helt nedskriven i pressen. Jag såg inte att det var på väg och tog det jävligt hårt. Jag tyckte att jag var ganska bra i den filmen.
- Sedan rullade det ändå på med film och tv. Men efter "Herr von Hancken" var det alltså stopp. Jag spelade teater i Malmö 2001 och 2002. Det var mitt sista uppdrag.
Du måste ofta ha frågat dig varför?
- Ja... eller... ja. I och för sig hade jag kommit så långt att jag litade på min egen förmåga. Men jag var realist och fogade mig. Jag var helt enkelt inte... önskvärd.
Nu närmar sig Johan Widerberg filmen stegvis. Han skriver manus tillsammans med Sara Heldt ("Grabben i graven bredvid") och hoppas på att kunna varva skrivande, regi och skådespeleri.
- Branschen är så jävla fladdrig och otrogen. Om man plötsligt blir omodern går det fort att glömmas bort helt. Men jag hoppas att det ska ändras och att "Så olika" ska fungera som kontaktannons. Förhoppningsvis är det någon som inser att "han är nog rätt okej ändå, den här Widerberg".
